niotillfem

när jag gick i lågstadiet så kunde jag inte säga S och min bästa kompis kunde inte säga R (jag gick dessutom så grovt in med fötterna att jag ramlade över mig själv, inte de hetaste tjejerna att hänga med).

Hur som helst.
Några gånger i veckan fick vi därför gå till talfröken.
det var en dam med en helt bisarr tunga som bara flög i munnen.
Jag fick säga "diskmaskin" ungefär en miljon gånger och andra ord med S (tillexempel mitt namn).

När jag började mellanstadiet var jag äntligen klar.
Jag sa inte längre schandra (läspljud) utan sandra. även om vissa hävdar att jag fortfarande läspar men det e i sånt fall minimalt.

Hursomhelst.
Vad har vi lärt oss av denna historien?
Jo, att vid en viss ålder ska man inte läspa. och man ska kunna säga R.
Framförallt om man är skådespelerska och står på scenen.

Så varför har de valt Charlotte Perelli som Skönheten i "skönheten och odjuret" -uppsättningen?
Ett skämt.
Tjejen kan inte spela teater och hon kan inte säga R.
- Odjujet odjujet göj inte det häj mot mej! Jädda mig istället, oooodjujet jädda mig!


jag dör.

/sandra